En bok om Hilding Linnqvists tidiga konst blir samtidigt ett vittnesmål om den svenska konstens utveckling och den speciella gren som kom att kallas naivism. Perioden omfattar knappt tjugo år från tidigt 1910-tal fram till slutet av 1920-talet. Hilding Linnqvist var inspiratören som ledde flera av sina generationskamrater att följa detta spår av personligt bildberättande. Han ingick i flera grupper av svenska konstnärer som bidrog till att rita om kartan för hur konst spreds och togs emot under hela 1900-talet. Grunden lades i det kollegiala kamratskapet som bland annat innebar att Hilding Linnqvist tidigt tillsammans med Axel Nilsson, Fritiof Schüldt och Alf Munthe övergav konstutbildningen för fria studier i egen förhyrd ateljé. Utbildningstiden beskrivs i ett separat kapitel i essäserien Att bli konstnär som gavs ut i februari år 2020. I den skriver dagens unga konstnärer om hur det är att bli konstnär idag. 

Efter första världskriget följdes Hilding Linnqvists och konstnärsvännerna åt ut på resorna och insöp såväl traditionen som det nya i särskilt Frankrike och Italien. Hilding Linnqvist tillhörde en generation av begynnande klassresenärer innebar att man kunde bryta sig fri, om än under stor möda, och så småningom ägna sig åt en verksamhet som självständig konstnär. Hundra år senare är resan fortsatt besvärlig för unga konstnärer och terrängen delvis ny. En bok om inspiratören Hilding Linnqvists tidiga år är inte rent tillbakablickande utan framåtsyftande som vägledning för dagens unga med ett omättligt bildberättarbegär nyfikna att kliva över gränserna.

Marginalerna fylldes i skolböckerna och häftena av Hilding Linnqvists teckningar av dragoner, vagnar, riddare, damer och blommor, snirklande ornamentala små berättelser i sig. Han lämnade folkskolan för en utbildning till dekoratör som ledde vidare till Konstakademien. Under tiden tog han uppdrag som dekorationsmålare och utförde konserveringsuppdrag och väggutsmyckningar. Folke Holmér skriver i sin stora översikt från 1955 att Hilding Linnqvist upptäckte sina inspiratörer i efterhand. På resorna i Frankrike mötte han medeltidens kolleger på murväggarna i kyrkor och påvliga slott. Då hade han redan etablerat sig som föregångaren bland naivisterna och blivit bespottad på ett antal utställningar på bland annat Liljevalchs, som en värre radikal än expressionister och kubister i den nya andan. Hyllningarna kom senare och manifesterades med Nationalmuseums inköp av den stora torgbilden från franska Chinon, färdigställd 1925.  

Bland kritikerna så var det särskilt dem bland konstvetarna som var författare och poeter som hänfördes av Hilding Linnqvists fabuleringskonst och förmåga att utvinna ett universum ur en varsamt frampenslad färgfläck. Under krigsåren fylldes det konstnärliga skafferiet av läsefrukter. Carl Jonas Love Almqvist följde Hilding Linnqvist på resan genom hela livet och särskilt den gäckande och magnetiska Tintomara-gestalten i Drottningens juvelsmycke ur Törnrosens bok. Omvittnade inspirationskällor bland poeterna hämtades hos romantikerna och den nyromantiska traditionen. Stagnelius, Karlfeldt, Fröding och Ekelund har förgyllt bilderna med sina ord. Men Linnqvist sökte både tidigt och senare rötterna i den folkliga konsten och i visorna vart än han kom. 

Bland de konstnärliga förebilderna fanns tidigt 1700-talets herdegosse och autodidakt bland målarna, Pehr Hörberg. Hilding Linnqvist tog även girigt del av allt det nya och Munch gav tidigt uppslag. Bland de svenska målarna står Hilding Linnqvist särskilt i skuld Ernst Josephson, men även till Carl Fredrik Hill. Båda hade epokgörande utställningar med sin sena konst 1911. Som poeten och konstkritikern Erik Blomberg särskilt framhöll var det den fruktbara motsättningen mellan Almqvist och Josephsons realism och fantasteri som Hilding Linnqvist spårade och utvecklade till sublim förfining. Boken ägnar särskild uppmärksamhet kring detta och det pärlband av målningar med direkt litterär prägel som Drottningens Juvelsmycke, De lyckliga människorna, Den gamla parken, Kärlekshavet och Hjärtats sång. Karlbergssvitens särskilda poesi får sin genomgång, som pendang till det konstnärligt lyckosamma året i Chinon 1921. 

Boken Hilding Linnqvist – Att bli konstnär ges ut i samband med utställningen på Liljevalchs 9 oktober 2020 – 10 januari 2021 med texter av essäisten och kritikern Ulf Linde samt konstnären och skribenten Susanna Slöör, tillika bokens redaktör. 

Susanna Slöör